Igår slutade jag leta vid 2230.
Jag hade en av pappas kanor som jag lyste med tills jag inte orkade mera.
(sånna här lampor man har på konserer lyser bra som fan)
Imorse började jag igen vid 0630 kändes ganska lönlöst eftersom jag hade gett upp hoppet.
Gick in och hämtade vatten till ankorna sen när jag öppnade
till deras utegård så såg jag henne.
Jag ropade på pappa ifall jag kanske såg i syne.
(letar fortforande efter Alfred)
Men det hade jag inte sett.Pappa började gråta med.
Jag har fått min gåva tillbaka.
Hon är den sista hönan jag har kvar från Alfred oxå
och är samma ras som Steve.
2 kommentarer:
Åh vad roligt, ett lyckligt slut ialla fall=)
Käraste Du! En till som gråter!
jag glömde min älsklings tupp ute i somras, han hade gömt sig under syrenerna! Trodde att han var tagen av höken!
Men han hade klarat sig, nu är han död och begraven hos de andra djuren!
Kramar Dig!
Skicka en kommentar