Idag kom duvhöken för första gången.
Han kom från ingenstans.Alfred han knapp reagera men jag hann.
Jag skrek för fulla muggar och skrämde nog vettet ur hela byn tror jag.
Hela gänget sprang in.Vera fastnade i buskarna och Alfred fick jag bära in.
Jag fick panik ,vart är Frida.Letade överallt tårarna sprutade vart är hon.Kunde jävulskapet ha smygit sig på och tagit henne ??
Hela gänget var lika skärrade som jag men vart fanns Frida.Jag sprang runt runt och letade.Jag sprang ut i skogen med krattan och målarpenseln i högsta hugg.
Hon var borta.Jag vände upp och ner på hela hönshuset medans jag försökte sansa mig.
Jag hämtade sallad som jag hade köpt till kvällsmålet men gav dom det nu för att lugna ner dom.Sen såg jag henne.Längst in i hönsgården under en stol med Märsta och AG.
Jag lipade lite till och tog ett salladsblad jag med.
Hönorna går alltid lösa på tomten men aldrig ensamna,Jag är alltid runtomkring dom när dom är ute.Hur denna duvhök kunde missat mig har jag ingen aning men jag hoppas att han får sig en rejäl läxa.Mina hönor tar ingen.Fast nu får dom vara inne ett tag .