Jag försöker att glädja mig åt att ungarna blir stora men sorgen efter Zool
är fortforande kvar.Jag har hamnat i en svacka pga att han inte finns där
när jag kommer ner ,och även om det var en olycka så snurrar hela scenariot
för mig om och om igen.Jag är så ledsen och försöker.Men igår när jag såg
lilla Kong och Vicky på pinnen brast det för mig igen.
Jag kommer aldrig få se hur Zool skulle blivit eller höra hans första gal.
Eller vilka hönor han skulle valt som sina.
Han är nu begraven under mitt burspråk för solen ligger alltid på där varje dag.
Jag kan inte hjälpa det men jag skulle ge allt för att få tillbaka honom.
2 kommentarer:
Hej. Vi läste om olyckan som inträffade med Zool, vill bara säga att vi två okända vänner skickar våra varmaste hälsningar till dig och hoppas du kommer över sorgen och ser hur solen skiner trots livets gång och att trädkronornas sakta böljande i den svala höstvinden påminner dig om den vackra skörheten som vi alla bär, djur som människor.
Kram
Tack snälla ni..Jag försöker verkligen..Men de är svårt..
Skicka en kommentar