Det finns en fågelbok som även har inspelade läten.
Varpå jag självklart ställde mig en dag bakom husknuten
och väntade på rätta tillfället att se hur hönorna och
tupparna reagerade. Dom är väldigt bra på att varna men sen
blire inte så mycket mer,men nu när vi hör tex ett ormvråk så
har jag lärt dom att det är snabba ryck.
Så när ja klickat på ormvråkslätet och Steve eller vem de
nu är som reagerat,så kommer jag springandes i 140 och
vrålar att alla ska in.
Den som har bäst koll av alla är faktiskt Alexander så när
han spejar är jag alltid redo, om han hinner se något före mej.
Nu bor vi ganska skyddade här på Eggeby men jag vill ändå att
dom ska vara redo för vissa läten.
Ska se om mamma kan fota detta spektakel nån dag så
kan ja visa er..
2 kommentarer:
Hahaha fan va go du e Mia... Du gör verkligen ALLT OCH MYCKET MER för dina älskade djur... Lova ya... Puss
Exakt en sådana där bok funderade Emil på att köpa.
Öva dem till att gömma sig för duvhöken istället. ;) Ormvråkar är det väldigt ovanligt att de tar höns. De är inte skapta för att jaga sådana djur men visst kan det hända. Jag är dock inte rädd för ormvråkarna utan ser de lite mer som en trygghet än hot. För så länge vi haft ormvråkar i närheten så har inte en hök hörts eller synts till men så mot hösten brukar vråkarna försvinna och då är det ett jäkla kacklande på hökarna i skogarna (juvar som är i farten) och det är då som det smällt och en hök försökt ta livet av en kluckis (jag kom farande i 190 när jag hörde hönans skrik så tack och lov klarade hon sig oskadd). :/
Jag och min kalkontupp Ingvar har agerat vakt de senaste dagarna här när småhönsen är ute och luftar. Det kom en hök och flög i full fart lågt över våran gård en dag och då blev det varningsläten både på kalkonspråk från Ingvars håll (upplever kalkonerna som väldigt vaksamma) och dålig "höniska" från mitt håll. :P Alla sprang in iaf.
Skicka en kommentar